Hammarö tillhör de platser i länet där den medeltida kyrkan och kyrkogårdarna lokaliserats till en förhistorisk centralpunkt i bygden. Därmed har det kommit att inta rollen av religiös och administrativ mittpunkt under lång tid. 

Den omkring 1170 uppförda lilla stavkyrkan på Hammarö fick i ca. 130-140 år göra tjänst som gudstjänstlokal men ansågs tydligen mot 1200-talets slut både otidsenlig, bristfällig och för trång. Församlingen hade vuxit, och man önskade en större kyrka. Vid den tiden hade Södra Råda fått en kyrka, byggd av liggande timmer i s.k. blockhuskonstruktion. Tord O:son Nordberg har i sin 1927 utgivna vägledning, "Södra Råda gamla kyrka", satt dess tillkomsttid till1200-talets slut. År 1494  fick Södra Råda sin av Mäster Amund åstakomna rika bemålning. Den präktiga nya Råda-kyrkan har tydligen inspirerat Hammaröborna att på sin ö uppföra en liknande. De stora överensstämmelserna mellan Råda-kyrkan och den, som antagligen omkring 1300 eller i början av 1300-talet tillkom på Hammarön , tyder på att den förra inte bara fått tjäna som förebild utan också att dess byggmästare tillkallats för att utföra även Hammarö-kyrkan. Plangivning har varit densamma, även om måtten minskats något för Hammarö. Exakt längdmått för Hammarö kyrkas ursprungliga långhus kan däremot inte angivas på grund av den västra väggens utflyttning år 1717.

Den relativa mått överensstämmelsen mellan de både kyrkorna anger deras tidssamhörighet, än mer avgörande är dock den för dem båda gemensamma planformen; ett rektangulärt långhus, ett smalare och lägre, nästan kvadratiskt kor och en längs efter dettas hela norrsida förlagd smal sakristia. Hammarö likt Södra Råda har haft ett högt spetsigt sadeltak över såväl långhuset som koret, medan den garderob-liknande sakristian har täckts av ensidigt pulpettak.

Hammarös medeltida sadeltak fick år 1852 ge vika för den då nymoderna brutna taktypen, men restaureringen 1934 återgav kyrkan dess ursprungliga profil och takskiffern ersattes av tjärat träspån som i forna dagar. Samtidigt avkläddes ytterväggarna den vitmålade brädpanelning som tillkommit 1894 och nu återgick man till spånbeklädnad så som kyrkan sett ut förr.