Vid början av 1900-talet användes Hammars udde främst som jordbruksmark av Hammars gård.
Men några år in på 1910-talet styckades marken upp och såldes. Den största delen köptes av Mizzi och Julius Pollak 1913. De uppförde ett praktfullt sommarhus som de kallade Norra Hammar, där bland andra konstnären och bildhuggaren Christian Eriksson bidrog till inredningen i husets matsal. Villan var först sommarbostad, men från år 1924 flyttade familjen ut året runt.
Både Julius och Mizzi växte upp i Österrike och träffade varandra i Wien. Julius flyttade till Karlstad 1897 för att bli chef på Karlstads Mekaniska Werkstad. Mizzi var utbildad konsertpianist och sångerska och flyttade efter tre år senare. Det sägs att hon försökte ”skaka liv i den stillsamma staden Karlstad”. Här fick de barnen Arvid, Mimmi och Sven.
Sveriges första kvinnliga regissör vid Dramaten.
Dottern Mimmi växte upp och blev skådespelerska och Sveriges första kvinnliga regissör vid Dramaten. Under studietiden på Dramatens elevskola blev hon god vän med Greta Gustafsson, som snart kom att ta sig efternamnet Garbo, ett namn som Mimmi ska ha föreslagit. Greta följde med Mimmi flera gånger på semester till Hammars udde.
Avelshönseri
Mizzi Pollak var driftig och startade runt 1928 upp ett av dåtidens största avelshönserier på Hammars udde. Enligt uppgift fanns det som mest 2000 djur på Hammarö Hönseri och ägg såldes bland annat till Svenska Amerikalinjen och Nordiska Kompaniet (NK) i Stockholm. Alla kycklingar bokfördes noggrant och man exporterade till och med renrasiga tuppkycklingar med tåg till utlandet. Den världsomfattande depressionen under 1930-talet gjorde dock att hönsaveln så småningom upphörde. Några hönshus revs, medan några byggdes om till sommarstugor som finns kvar än idag.
Mizzi anlade en trädgård och planterade träd och buskar, bland annat granhäckar och en allé från villan fram till Vänern. Det sägs att hon planterade 200 fruktträd. I anslutning till de bevarade hönshusen ska man kunna se några fruktträd och andra trädgårdsväxter som finns kvar, annars är den praktfulla trädgården som låg söder om villan svår att ana idag. Däremot kan man se spår av en anlagda damm med en ö i mitten där Mizzi planerade att placera och vårda skadade havstrutar och måsungar.
Någon gång under 1930-talet flyttade familjen Pollak till Möviken. Julius Pollack avled 1940 och Mizzi 1975, båda är begravda på Hammarö kyrkogård. Mellan 1939 och 1943 ägdes fastigheten på Hammars udde av Birger Wiberger som tidigare drivit ett hönseri i Sörmland, men efter det läggs hönseriverksamheten ner.
Då blev fabrikör Hjalmar Styhr från Grythyttan ägare. Han hyrde ut till familjen Chilberg som startade Pensionat Hammars udde fram till slutet av 1950-talet. Erland Axel Chilberg hade ett förflutet som guldgrävare, bland annat i Klondike i Kanada, innan han tillsammans med frun Carin flyttade till Hammarö. På pensionatet hölls fester för sällskap som bröllopsmiddagar och det serverades varm choklad på vintern. Gästerna från Karlstad kunde sommartid komma med båt och på båtbryggan ska det ha arrangerats dans. Herr Chilberg avled 1954 och två år senare hölls en auktion där allt inuti huset såldes. Sen stod villan igenbommad under en lång tid och förföll tills den brann ned 1976.