Strandbete på Hammarö
Människan har under mycket lång tid haft betesmarker och betesdjur på blöta, steniga och gräsbevuxna områden som inte lämpar sig så bra för åker. Förr i tiden fanns det betydligt fler betesmarker på Hammarö. Både skogsbete och strandbete längs Vänerns stränder var vanligt och viktiga resurser för bönder och betesdjur. Allt eftersom antal jordbrukare och betesdjur minskat så har också betesmarkerna blivit färre och vuxit igen. På Hammars udde har dock tidigare igenvuxna strandängar återställts, och här betar återigen kor längs Vänerstranden vilket gynnar både naturvärden, fågelliv och bidrar till ett öppet landskap med rekreationsvärden och vackra utblickar.
Viktigt med bete för fåglarna
En mosaik av blöta och torra områden, kortbetade och tuviga partier är värdefullt för många fågelarter. Betesdjur på strandängen är därför en förutsättning för ett rikt fågelliv.
Fågelarter som trivs bra på de betade och trädfria områdena är till exempel tofsvipa, ängspiplärka, gulärla och grönbena. Växter som ältranunkel, tiggarranunkel, grönskära och brunskära gynnas också av både betet och kornas tramp.
Strandängar även viktiga för fiskarna
Inte bara fåglar och växter gynnas av betade strandängar. Även många fiskarter som till exempel gädda och flera så kallade ”vitfiskar” leker och lägger sin rom i de grunda, tuviga och ofta skyddade miljöerna som skapas. Här värms vattnet upp tidigt på våren, och tillsammans med näring från betesdjuren skapas goda förutsättningar för plankton och insekter som blir viktig mat till både fiskyngel och fåglar.