En Hammarösnipa som är bygd av Sigvard Olsson Västra Skagene 1935 - 1940. Den är försedd med en tändkulemotor Seffle 13 FV 4 hk 700 varv med motornummer 3430 . Motorn är levererad: 1935-10-03 till A. P. Johansson Söökojans fyr. Skänkt av: Arne Ericsson
Denna prickeka byggdes av Vänerns Seglationsstyrelse under perioden 1940–1954. Båttypen användes av fyrvaktmästare som arbetsbåt för att underhålla sjömärken, så kallade prickar, inom sina respektive områden i Vänern.
Totalt hade Seglationsstyrelsen fem sådana prickekor i tjänst. Efter att denna båt tagits ur bruk låg den länge uppdragen på land i Åmåls hamn, innan den togs över av Föreningen Polstjärnan.
Så småningom skänktes båten vidare till Skärgårdsmuseet, där den idag är bevarad som en del av vårt maritima kulturarv.
Den blå kanoten är en C-kanot av typen Scarlet, konstruerad av Albert Magnusson i Karlstad 1943 och byggd av Sten Svensson i Karlstad 1946. Många Scarlet-kanoter byggdes mellan 1944 och 1950. Modellen segrade i SM 1947.
Kanoten är skänkt till museet av Lennart Werne från Hammarö.
Den röda kanoten är en B-kanot av typen Tjih, konstruerad och byggd av Albert Magnusson år 1929. Den segrade i Svenska Kanotpokalen 1932 och 1934. Tillsammans med efterföljaren Tjinita dominerade de klassen ända fram till 1953.
Kanoten är renoverad och skänkt till museet av Karlstads Kanotförening.
I början av 1950-talet gick amerikanen Clark Mills runt i Florida och skissade på en ny sorts juniorbåt. Den skulle vara liten, billig, stabil, lätt att bygga – och seglingsbar för barn. Resultatet blev något helt nytt och oväntat i seglingsvärlden.
De första exemplaren möttes av en hel del skepsis. Formen var ovanlig och seglingsegenskaperna ifrågasattes. Men kritikerna fick snabbt fel. Optimistjollen har sedan dess blivit den självklara nybörjarbåten för unga seglare världen över.
Denna jolle är byggd och donerad av Gunnar Lööv, som bodde granne med Compisbåtar på Nolgård, Hammarö.
Plattekan användes framför allt på grunt vatten, där det krävdes en lättmanövrerad båt för att ta sig fram och vittja sina redskap. Med sin släta botten, akterspegel och konstruktion i två eller tre bord var den enkel men funktionell.
Båten stakades eller roddes fram och fungerade som ett värdefullt komplement till andra båttyper som isekan och Hammarösnipan.