Om man bodde på en ö under vikingatiden, var man då isolerad från omvärlden?
Tvärtom! Vattnet var den här tidens highway! Det fanns inte vägar på land att tala om, att rida genom skog och mark tog mycket längre tid än att ta vattenvägen, där man även fick frakt med sig på ett enklare sätt.
Kanske är det på grund av Hammarös perfekta läge som det har ett av Värmlands mest intressanta fornlämningsområden. Här kunde man färdas både upp genom Klarälven och utmed Vänern med alla dess biälvar. Ett bra ställe att bo på helt enkelt. Här fanns även fisk och marker för odling.
Från början var Hammarön mycket mindre och med flera små öar runtom. Men efter istiden höjdes marken sakta och blev det Hammarö vi ser idag.
De äldsta spåren av människor som bott på Hammarö, som hittats hittills
Är ett gravröse från bronsåldern (1500-500 f Kr) på Rävön. Sådana högar av sten som markerar en grav från bronsåldern hittar man oftast just uppe på höjder invid vatten, som vid vänerkusten. Det ska även ha funnits ett röse på Tyenäsets norra udde, men det finns inte kvar. Enstaka stenyxor har också hittats men av dem kan man inte dra slutsatsen att människor faktiskt bodde här. Skärgårdslandskapet har troligtvis besökts av de som bodde på fastlandet för att jaga och fiska.
Från järnåldern (500 f Kr – 1050 e Kr) finns det dock gott om spår från människor på Hammarö. Den sista delen av järnåldern, mellan andra hälften av 700-talet till ca 1100 kallas för vikingatiden och det finns gott om bevis för att det bodde vikingar här. Detta var en av de rikaste bygderna i Värmland på den tiden. En av Värmlands fyra runstenar finns här, vid Hovlanda. Man tror att den restes som minne efter en viking som varit ute på resa. Under vikingatiden blev människorna mer specialisade, likt yrken, inom jordbrukets, hantverkets och handelns områden. Hus för människor och djur byggdes mer rejält och man utökade sina ytor för odling.
En av Värmlands mest intressanta platser från vikingatiden ligger här, på Hammars udde
Här har hittats spår från ett långhus (ett avlångt hus i vilket en hel gårds befolkning bodde) och flera olika slags gravar. Att de ligger just här visar på vattnets betydelse för människorna som bodde här. Gravfältet ligger på en liten höjd och har troligtvis varit ett tydligt landmärke för resande som kommit vattenvägen. De lägre jordbruksmarkerna var tidigare sjöbotten som hade bördiga jordar.
Det kan ha funnits fler hus här än vad man funnit spår av, eftersom äldre boplatser ofta ersatts av nyare bostäder och de äldre spåren med tiden blivit utraderade både av nya hus och av ihärdigt plogande av åkrar. Hammars gård har till exempel varit en viktig plats under mycket lång tid. Här finns beskrivet att hela regionens lagman bodde på 1100-talet, Folkvidr. På 1200-talet flyttade lagmannens säte till Tingvalla (som sedan blev Karlstad). Kanske var det så att man höll ting ute vid domarringen på Hammars udde ändå? Trots att man idag vet att ringen av stenar i första hand är gravar. Hammar har troligen redan under järnåldern trätt fram som Hammarös mäktigaste gård, möjligen i konkurrens med Hovlanda. Ordet Hammar är ett namn från vikingatiden som betyder sten, klippa eller grushöjd. Troligtvis har hela Hammarön fått sitt namn efter det här området. Och så småningom kom en medeltida kyrka att läggas här, så det finns många tecken på att detta under lång tid var en betydelsefull plats.
